Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x36 torsten fogelqvist
vid stationen i Rouen. Men han deltager sedan
halvt frånvarande i bordssamtalen. Taine, som
träffade honom där, liknar honom vid en »trumpen
tjur». Man ser, att han längtar dädan från
filosoferna och de skriftlärda till skogen, till floderna
och havet, till Paris’ bulevarder och nöjestempel.
Han skulle gärna vilja byta ut det litterära
sällskapet mot ett jaktsällskap, ett båtlag, ett parti
unga män och kvinnor på utflykt och härjarstråt.
Och det säger sig egentligen självt. Den som
arbetar med hjärnan skall rekreera sig med sinnena.
(Hos Maupassant blev visserligen denna rekreation
naiso stormande övermatt ocn överansträngning.
Men det rubbar ju inte tesen.) Och den som skapar
med ord och tanke bör inte använda sjätte dagens
kväll att teoretisera. Maupassant är en sällsynt
levande och sällsynt olitterär författare. Det är
kanske just därför, som hans berättelser stått bi
mot tiden. Ty gör man en rond genom litteraturens
historia och ser, vad det är som tiden anfräter
med fukt och röta, så är det nästan alltid det i
ett diktverk, som är litterärt och estetiskt, teori
och experiment, doktrin och konstgrepp, det
som är frukten av en diskussion. Maupassants
berättelsekonst är kemiskt ren från allt sådant,
medan man exempelvis överallt i Zolas stora
sociologiska romancykel märker teorierna från le roman
expérimental och i hans fyra evangelier den
apostoliska avsikten och överallt, där detta framskymtar,
känner en obetvinglig likgiltighet, som bara till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
