Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 TORSTEN FOGEL QVIST
Hans bok om Dickens är för övrigt det mest
kongeniala som skrivits om ämnet, en upplevelse av
Dickens person, hans tid och miljö som aldrig han
själv kunnat arrangera bättre.
Chesterton är en romantiker som skyr ali litterär
romantik. Han behöver inte, som den gamla
romantiken, sätta på sig zephirens vingar och fly till
lycksalighetens ö för att uppleva det sällsamma.
Han upplever det i verklighetens värld. Själva den
moderna storstaden är honom ett sagorike, där det
finns full sysselsättning för fantasin. Och han hatar
utsökta kulturprodukt, den estetiske dandyn, som
grasserade värst under den europeiska litteraturens
Oscar Wilde-period. Det är honom och alla hans
pretiösa och uppstyltade försök att med yttre
artis-tiska medel skapa stämning, som Chesterton ger
respass med följande förtjusande anmärkning (i
The Victorian age) : »Rosetti kunde för en gångs
henne Jenny. Men man har en förvirrad misstanke
Typen har också haft en stormaktstid hä/i Sverige
inom vissa konstnärliga och estetiska kretsar, där
man inte kunde ge ett barn ett namn utan att
och inte sätta sig på en stol utan att ändra stolen.
Huvudsaken var, att man var annorlunda. Ty var
man bara annorlunda, så var man dock inte banal.
Chesterton förföljer typen i sina böcker. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
