Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
törsten fögëlqvist
mänsklighetens — genom att handla. Han är
mänskligheten själv, upphöjd till idé och
rättsprincip. Hans seger är i varje ögonblick tvivel
underkastad. Det enda vissa och oförgängliga är hans
segervilja. Och man kan blott fråga sig : kan
en gud, som är så ofullkomlig, göra anspråk
på fullkomlig underkastelse från människornas
sida? Det, som självt icke är absolut, kan endast
göra anspråk på relativ dyrkan. Men en sådan
relativ underkastelse är Wells främmande. Den
nya människan, om hon vill göra anspråk på att
vara både ny och religiös, måste utan betänkande
slunga varje hänsyn, offra varje särindividuell
önskan och lyckomöjlighet, då det gäller att
förverkliga gudsriket eller den förenade
framtidsstaten, hur man nu behagar kalla det. Wells
definierar själv det nya religiösa livet som »ett liv
helgat åt rasens stora äventyr under Guds
ledning». Han undersöker knappast de anspråk, på
vilka skyldigheten grundar sig. Han kan helt
enkelt icke tänka sig en pliktkollision mellan
släkte och individ, samfundssamvetet och det
individuella samvetet. Det kvantitativt större är för
honom a priori det moraliskt högre och Gud är
samfundssamvetet. Det är en betänklig lära, allra
helst om man besinnar, vad allt samfundssamvetet
tagits till intäkt för under historiens lopp. I dess
namn ha åtskilliga kättarbål tänts och det hände
mer än en gång, att kättaren var andlig släkting
till mr H. G. Wells. Det blir nog hittills som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
