Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örottmxngëns vätt!
skriver som en förälskad gymnasist eller student
om »Henne» med stor bokstav. »Jag har börjat
känna mig något lyckligare», heter det i ett brev,
»ty då och då kan jag sammanträffa med
min väninna utan förbehållsamhet hos henne,
och detta är henne litet till tröst i ali hennes
olycka. Stackars kvinna! Hon är en ängel av
godhet, hjältemodig i ali sin känslighet. Aldrig
har jag blivit så älskad.» Han berättar för sin
syster, att drottningen önskar råka henne, han
skickar henne en lock av högstdensammas hår och
betonar att det icke är en stöld, utan en gåva.
Räcker den inte, »skall jag sända mera». Under
denna tid försmår greve Axel ännu ett lysande
giftermålsanbud — med finansminister Neckers
rika dotter, sedermera madame de Stael. Och den
gamle fadern anser honom förlorad för hemmet,
karriären och fosterlandet. Kärleksangelägenheterna;
i Paris ha kollrat bort honom.
Och dock! Det var mer än
kärleksangelägenheter. I samma mån som revolutionen rycker
monarkin in på livet, stiger oron i de unga älskandes
hjärtan. Och Axel von Fersen börjar spinna på
sina räddningsplaner. I och med deras
misslyckande och den snöpliga kungaflykten till
Va-rennes i juni 1791, där gränsbommen för alltid
fälldes för de kungliga statsfångarna, begynner
dramats fjärde akt. Fersen hade räddat sig själv
över gränsen. Han mottager att börja med
lugnande brev från Marie Antoinette. I ett av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
