Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till minnet av Stagnelius.
Ett sekel har förflutit sedan kanslisten vid
Kungliga ecklesiastikdepartementet Erik Johan Stagnelius
i sitt trettionde år lyktade sitt korta, missvuxna och
burleska jordeliv. Ämbetsverkets hotande
disciplinära damoklessvärd behövde icke falla. Han gick,
man vet icke om man skall kalla det ordningen
eller rättvisan i förväg. Om hans död, i vilken ett
sjukt hjärta och ett oregelbundet levnadssätt hade
lika del, cirkulerade underliga rykten. Den timade
den tredje april. Fem dagar senare ringde Maria
klocka över hans stoft. Orgeln teg vid hans kista.
Altaret stod utan blommor. En snögloppande
vårvinterblåst gav honom sin salut. Vilka vänner som
närvoro vid akten vet man inte. Förmodligen såg
man i det lilla liktåget den mörka och slankiga
gestalten av Törnrosens skald, Stagnelius’ kollega
i verket. Men allt detta angick blott kanslisten
Stagnelius, den i världen bortkomne biskopssonen
från Kalmar. Skalden med samma namn behövde icke
andras blommor. Dem hade han själv plockat och
bundit på Ölands solblekta alvar och Sarons
lilje-brinnande äng. Han behövde heller ingen musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
