Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till minnet av stagnelius 257
dess uppenbarelser och lidanden. Samtidens bild
överensstämmer i vissa avseenden med Keys.
Sommaren före sin död besöker Stagnelius Geijer’,
som då bodde på Tomteboda, för att förära
honom första arket av sin tragedi »Bacchanterna
eller fanatismen». Både Atterbom och Geijer själv
ha berättat om besöket och intrycket. »Mera
sällsam än angenäm», säger Atterbom. Och Geijers
omdöme lyder: »Stagnelius är en genialisk, men
besynnerlig, lurvig, burschikos varelse. Varm, men
oklar, och allra mest rasande fantastisk, då han
bemödar sig att tala kallt förstånd». Uttalandet
slutar med ett par ord om den förstörda hälsan
och den dåliga dieten. Samma sällsamma varelse
framträder ur Almqvists bekanta skildring av
middagsbjudningen hos Nils von Rosenstein,
Stagnelius’ onkel och förman. Den spirituelle gamle
värden för ordet. Stagnelius sitter tyst och butter
vid sin bordskant och äter. Så råkar Rosenstein
fälla ett förklenande ord om A. W. Schlegel den
tyske nyromantikern. Plötsligt vaknar Stagnelius
till liv och utbrister under de belevade gästernas
bestörtning och i strid mot alla konvenansens
regler: »Förlåt, morbror, men det var talat uppåt
väggarna» och med kniven svängande i ena och
gaffeln i den andra handen håller han under ett
rinnande ordflöde en lång föreläsning om
Schlegel. Efteråt följer Almqvist honom hem till hans
ensamma kammare. Den befinner sig i »yttersta
ostädning». Stagnelius kastar sig på sin
ouppbäd-17. — Fog el qvist, Typer och tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
