Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
andersen och strindberg 297
det, innan han slog igenom, länge måste han
utstå en kylig, oförstående, halvt hånfull kritik,
dubbelt svår för den, vilkens hjärta brann av
naiv ärelystnad, man skulle nästan vara frestad
säga barnslig fåfänga. Andersen visste med den
egna upplevelsens styrka, vad begreppet utanför
innebär. Och från de hårda åren förde han med sig
in i de goda en moral, ett hjärtelag som ömmade
för styvbarnen och askungarna, de fattiga, olyckliga
och ensamma och tog de utstöttas parti. I sina
sagor gör Andersen ständigt den barmhärtige
samaritens gärning. De äro uppburna av ett
demokratiskt patos, väl inte så mycket av politisk som
av moralisk natur.
Det är vid den sidan hos Andersen man måste
fästa sin särskilda uppmärksamhet, då man skall
söka utrannsaka Strindbergs förhållande till den
danske mästaren. Och av den nyckeln är det som
doktor Lindblad har begagnat sig. Strindberg hade
gjort Andersens erfarenheter om utbölingens lott
och villkor. I mer än ett av Andersens eventyr
fann han en omklädnad för sig själv, sin egen
utestängdhet, sina egna storhetsdrömmar. Med sin
uppdrivna nervkänslighet och genom en viss
fan1-tasins överretning förstorade Strindberg visserligen
sin barndoms och ungdoms lidanden. Han erkände
det själv på gamla dar. Men att han led är
otvivelaktigt. Han led styvbarnskval. Med en hemlig
njutning, bestående i självtillämpning, måste han ha
läst och tilltalats av just dem bland Andersen*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
