Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så trädde Boemund en dag inför sin ordens
stormästare och bad honom om orlof att draga
åstad till de tartariska folken och predika för
dem om Gud och Kristus. Ty hans hjärta
lemnade honom ingen ro af medömkan för alla
dem, som ledo och förgingos under de grymme
förtryckarnes härjningståg.
Stormästaren svarade honom och sade:
»Ganska många äro de af våra bröder fransiskanerna
och dominikanerna, hvilka gått ut till dessa
folk för att predika evangeliet; somliga af dem
hafva, efter hvad jag hört berättas, äfven
lyckats komma till tals med den mäktige Hulagu
Khan, hvilken lär vara en vetgirig man, hågad
för att disputera med främlingar om
mångahanda ting. Men hvad hafva de förmått, alla
dessa, som gått dit bort? Se, länderna
förhärjas, folken förtrampas, och dessa tartarer
äro alltjämt en fasa för Gud och menniskor.»
Riddaren svarade: »Min kraft är ringa, min
röst är svag, jag förmår mindre än någon af
dem, som gått före mig. Och dock måste jag
gå för att gifva hvad jag har att ge. Gud
behöfver många tjänare.»
Då sade stormästaren: »Är det så, att ditt
hjärta bjuder dig att gå, så vare det långt ifrån
mig att vilja hindra dig. Gack i frid, min broder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
