Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvuden krukor, fyllda med vatten. Och tjudrade
vid i marken nedslagna pålar stodo kameler
och åsnor, hvilka betade af markens gräs.
Riddaren trädde fram till männen, hvilka
tigande åsågo hans annalkande; han pröfvade
på att tilltala dem med det språk, hvilket talas
af iranierna, och märkte, att han blef förstådd.
Och han bad om tillåtelse att få blifva ibland
dem öfver natten.
Stammens höfding — Kerawun var hans
namn — gaf sitt tillstånd härtill. »Var väl
kommen, o främling», sade han, »och blif ibland
oss så länge dig lyster.»
Då nu riddaren sedermera förnam, att
stammen om någon tid skulle bryta upp från sin
nuvarande lägerplats samt draga emot öster,
beslöt han att dröja bland dessa män och
färdas med dem så länge som de gingo i den
riktning, dit han ämnade sig.
Den stam, till hvilken Boemund kömmit,
tillhörde icke kirgisernas eller kalmuckernas
kringströfvande horder; de kallade sig själfva
keraiter och voro af de folk, som sedan
urminnes tider bebott dessa bergstrakter, De
trodde, liksom deras fäder före dem, på
himmelens stjärnor, och hvarje kväll, då de eviga
ljusen blänkte fram, föllo de ned och tillbådo dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
