Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola draga med tartarerna på deras tåg emot
Iran och emot Bagdad, kalifens stad.
Och de väldiga härskarorna sätta sig åter
i rörelse och draga bort igenom dalen,
förtrampande gräset och grumlande bäckens böljor.
Det brusande dånet har dött bort i fjärran.
Solen sjunker bortom höga fjällåsar, det blir
natt, och stjärnorna blänka fram på fästet.
Riddar Boemund är icke död, fastän det
synts så för tartarerna, fastän hans kropp
blifvit genomborrad af tolf järnskodda pilar.
När den kyliga nattdaggen begynner falla,
går det en skälfning genom riddarens kropp,
en kvidan tränger öfver hans läppar, och han
slår upp sina ögon.
Och han ser, att han är allena i natten
under himmelens stjärnor, och han bereder sig
till att dö.
Men då den första gråa gryningen bryter
fram, hör han lätta, snabba steg, som nalkas.
Och han ser Yunna, hvilken hastande öfver det
daggiga gräset närmar sig honom.
Hon träder fram till honom, och då hon
ser, att han lefver, uppger hon ett anskri af
glädje. Och hon begynner strax att sköta om
hans sår; med hjälp af en liten dolk, som hon
bär i sin gördel, lossar hon de pilar, som trängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
