Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen, och han ser Dermah sittande ute på
marken, gnidande med linne hans guldinlagda sköld.
Och konungen säger till Megisthias:
»Låt henne icke mera göra detta, ty det
är icke arbete för en konungadotter.»
På aftonen af denna samma dagen finner
konung Ariathes ingen ro på sitt läger. Och
han står upp midt i natten och går ut i sin
lustgård allena.
Fullmånen glänser på fästet, i örtagården
stå höga, tigande popplar, deras skuggor falla
vida öfver marken. Rosorna sänka drömmande
sina hufvuden och dofta ljufvare än någonsin
om dagen.
Konungen går bort emot kvinnobyggnaden,
Då hör han i natten en kvinnas gråt.
Han går fram till gallerfönstret.
»Hvarför gråter du, Dermah?»
»Jag gråter, därför att jag icke mer får kamma
konungens jakthund eller gnida hans lille sons
bälte eller feja hans guldinlagda sköld. Jag
gråter, därför att mina dagar skola blifva långa
och tomma.»
»Långa och tomma äro alltid fångenskapens
dagar. Jag vill sända dig åter till ditt folk,
Dermah, till din fader och dina fränder. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
