Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin cittra framlocka ljufva och smekande toner.
Hans blick var mörk och trotsig, hans ansikte
var likasom förhärjadt af stormvindar, hans
skägg var tofvigt och grått — dock mindre
blekt af åren än af bittra sorger och kval.
Och han begynte sjunga en sång, sådan som
man icke förut hört i Arwendrud. Han hädade
Allah och sjöng, att hans värld var ett uselt
narrverk och hans himmel en gäckande villa,
uppfunnen för lättrogna dårar. »Skåden ut
öfver jorden», ropade han, »skåden dess elände
och jämmer, skåden huru den svage förtryckes
af den starke! Och I prisen Allah såsom
rättvis och barmhärtig! Fege stackare ären I, som
ej vågen säga ut hvad I tänken.»
Alla lyssnade förfärade till hans sång. Ty
den var full af lössläppta stormars kraft, där
ljöd i den likasom det hotande dånet af
annalkande åskor. Det tycktes dem, att
andedräkten förgick dem vid att lyssna till dessa vilda
ord. Och dock kände somliga, som om
någonting befriats inom dem, när de hörde Abu
Thahers sång.
Men när Abu Thaher slutat, uppsteg ett
mummel ibland folket: »Denne hädar Allah —
är sådant tillåtet?»
Och Nasr-ed-Daula, kadin, höjde sin stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
