Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillhör dem och som växer nära deras hydda,
Men så snart Yarizme är ledig från sina
sysslor, plägar hon med snabba steg skynda till
guden Horguns tempel. Där har hon ett
gömställe, som ingen känner, en fristad, där ingen
kan finna henne. Högt uppe är det, i ett stycke
af tempelmuren, som ännu står upprätt; i dess
öfre kant ha ett par stenar ramlat bort och
lämnat ett hål, stort nog för Varizme att krypa
in uti När Yarizme kommit in i det halft
grusade templet, ser hon sig omkring med
spejande blickar; när hon då sett, att ingen
märker henne, börjar hon klättra upp för muren
med hastiga och viga rörelser, stickande in sina
nakna bruna fötter i springor och hål och
gripande med händerna efter utskjutande kanter.
När hon kommit upp, hukar hon sig ned med
benen uppdragna under sig, bakom en
kaprifoliebuske, hvilken slagit rot uppe i muren.
Och mellan dess vajande rankor blickar hon
hän öfver vidderna, hän mot de fjärran,
blånande bergen.
Där uppifrån ser hon karavanerna draga förbi.
Hon ser dem komma genom bergpasset vid
Kisil Dagh, »det röda berget»; österifrån komma
de, från det stolta Samarkand och från det
sädesrika Meru och från Kandahar, omflutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
