Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utblottad, utarmad —– och dock icke helt
öfvergifven!
Ty med honom följer hans lilla slafvinna,
hon med de skygga, milda ögonen; hon gläder
sig åt att få tjäna och hjälpa sin herre, hon
är lycklig åt att nu få visa honom, hvad
hennes hjärta gömmer för honom.
När människorna se Derkyllos, den fordom
så mäktige herskaren, fattig, i en sliten mantel
irra omkring på vägar och stigar, då rista de
sina hufvuden af medömkan, och många brista
i gråt för hans skull.
Men då ler Derkyllos i sitt hjärta: »O, I
blinde och dårar!» säger han vid sig själf, »huru
litet förstån Il!»
Ty hans hjärta är fullt af jubel öfver detta,
att gudarne i sin straffdom hafva tagit ifrån
honom endast hans skatter och hans härar
och hans rike, men icke förstått att taga det,
som var långt mer än allt detta, det som han
i kvalfulla dagar och nätter ängslats för att
mista.
Nu behöfver han intet mera frukta, nu skall
han få behålla sin lycka, sitt hjärtas lust och
fröjd. Ty det skall icke falla någon af de
höge, afundsjuke gudarne in att förfölja den
fattige, utblottade Derkyllos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
