Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stund glömde att svara. Och när han
öppnade sin mun till att tala, sade han endast:
»Koml!»
Och han fattade hennes hand.
Då vände Unn sig om och såg ut öfver
menigheten, hvilken alltjämt stod tigande. Och
hon sade med hög och klar röst:
»Jag vet väl, att I alla skolen ömka eder
öfver mitt öde. Men detta vill jag hafva sagt
eder, att ingen dag, som jag suttit på mina
fäders gård, har jag varit så glad till mods som
nu, då jag går att blifva en biltog mans hustru».
Då Torvid och Unn hunnit bort till
skogsbrynet, vände sig den fredlöse emot sin
följeslagerska och sade:
»Detta blir ett svårt lif för dig, Unn.»
Då log Unn ett hastigt löje. Och åter
måste Torvid förundra sig, ty han hade icke
trott, att hon kunde le på detta sätt, så att
det glindrade öfver hela ansiktet.
»Hvad svårt som än må komma», sade Unn,
»aldrig skall det dock kunna komma något så
svårt som detta, att jag själf måste bedja dig
om att få följa dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
