Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigshär, sade Hergeir jarl, att nu hade visst Östens
skryt fastnat honom i halsen, så att han däraf
blifvit kväfd.
Arla om en morgon stod så Hergeir uppe
i det östra borgtornet och blickade ut öfver
sjön, på hvilken morgondimmorna ännu drefvo
omkring. En gädda, som jagade småfisk, slog
i vattenbrynet helt nära tornet. Vid ljudet
häraf vände jarlen sin blick nedåt. Han kom
att se på de gröna videbuskar, som växte upp
ur vattnet tätt intill muren, och han tänkte
därvid, att han aldrig förr hade märkt, att de
voro så täta och stora. Han varsnade ock, att
dessa videbuskar vajade af och an, änskönt icke
en vindfläkt krusade sjöns yta. Och då han
nu såg nogare efter, skönjde han emellan de
gröna löfven en båt, hvilken låg tätt intill
vattenporten, som ledde ut från östra borgmuren.
Och han hörde i detsamma ljud såsom af
knifvar och sågar, hvilka arbeta med att
genomskära tjocka ekplankor.
Med tvenne steg var Hergeir jarl vid den
sida af tornet, som vette åt borggården. Han
lutade sig ut öfver bröstvärnet. Nere å
borggården gick en kvinna; det var Bera, jarlens
hustru. Hergeir ropade till henne: »Skynda
till Bose, höfvidsmannen, och säg honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
