Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Heliga Guds moder», bad hon, »hjälp mig
att en gång få visa honom, att jag icke är sådan
som han säger mig vara! Men det, som han
begärde af mig, det kunde jag icke göra. Heliga
Guds moder, du vet, att jag icke kunde det!»
Efter detta gick Kjell Mårdsson undan för
jungfru Iliana och talade henne aldrig till. Och
hon sörjde bitterligen däröfver.
Så hände det sig en dag vid kvällstiden, att
herr Brynte tillsade Kjell Mårdsson att rida
söderut med ett bref till herr Svante på
Kettilstad. Det var nu den tid på året, då nätterna
äro ljusa, och väpnaren sadlade strax sin
gångare och red åstad, aktande att vid arla
morgontid vara framme.
Strax efter det Kjell Mårdsson begifvit sig
åstad, kom där ett bud till herr Brynte och
mälte, att nu hade jutarna åter brutit öfver
gränsen från Halland. Kettilstad hade de redan
tagit med öfverrumpling; en annan afdelning
hade blifvit sedd dragande norrut och vore nu
kanhända ej långt ifrån Stigstofta.
»Det är stor skada», sade herr Brynte, »att
jag i går sände bort fyra af mina män till
köpstaden för att hämta kryddor och kläden.
Och äfven Kjell Mårdsson är nu borta. Många
män har jag icke till att besätta murarna med.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
