Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin granne, den lille snickarmästaren,
hvilken bor tvärs öfver gatan. Någonting riktigt
lustigt och skämtsamt är det som han ropar,
han skrattar själf däråt, så att magen hoppar.
Och den lille snickarmästaren, som står
midt emot på sin förstuguqvist, är icke sen att
svara. Hans små pigga, bruna ögon blänka
till, och så ropar han tillbaka någonting, som
också är mycket skämtsamt och lustigt. Och
så skratta de så godt, båda två.
På själfva trappstegen, som leda från
förstubron ned till marken, sitta kvinnnorna; de språka
ifrigt med hvarann, under det de sticka
strumpor eller sprita ärter. De berätta för hvarann
hur många knoppar, som spruckit ut på
pelargonierna sedan i går och om allt hvad de
välsignade barnungarna taga sig till.
Vid vägkanten, helt nära intill husen, sitta
de helt små pyrena och gräfva i sanden med
smutsiga små fingrar och blinka mot solen och
skratta så hjärtans förnöjda. Och bort ifrån
svängande repgungor och krusbärsrika
trädgårdsgångar och gröna, blommande ängar ljuda
klingande rop och klara skratt från muntra unga
skaror.
Det fanns också träd i min lilla by; när
man först tog upp dem ur asken, sågo de något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
