Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom den dörren, Där växte hvita och blå
aklejor och brandgula liljor och doftande timotej,
de växte så ymniga och så höga, att de små
lutande träkorsen, hvilka stucko upp därur,
alldeles glömde bort att se sorgliga ut. Och solen
sken, och en vind strök fram öfver bugande
gräs och blommor, och hvita och gula fjärilar
fladdrade omkring, och ingen människa kunde
tänka på att bli ledsen af att se på den
kyrkogården.
Ibland hände det, att en af de glada
fjärilarna därute kom infladdrande i kyrkan. Man
kunde inte låta bli att följa honom med
ögonen, när han, litet häpen och bortkommen, flög
omkring därinne, och man kunde inte låta bli
att draga på munnen emellanåt, fastän man nog
visste, att det var syndigt. Men inte kunde
det väl vara så farligt syndigt heller. Och i
alla fall var det då ingen i den kyrkan, som
skulle ha tänkt på att bli ond däröfver.
När den snälle gamle presten hade sagt allt
hvad han ville säga däruppe, och så varit
framme vid altaret och sagt någonting där
också, och man hade sjungit allihop så godt
man kunde, då stämde klockaren upp en
ut-
gångsmarsch på sin orgel. Och den klockaren
skulle aldrig ha haft hjärta till att spela någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
