Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första Läsningen. Landet
- 5. Konungens gåvor
- 6. I farans stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, det är summan av många tusendes arbete före oss. Vi
välsigna dem i deras okända gravar. Men den snikna
arbetaren lämnar ingenting efter sig. Han har arbetat för
egen vinning och kan likväl icke taga sin vinning med sig
i graven. För vad har han levat?»
*
6. I farans stund.
Jag sade: »Måste jag älska mitt fädernesland mycket?»
»Ja», sade min moder. »Mer än dina käraste, mer än
dig själv. Mer än ditt hem och allt, vad du äger. Mer
än hela din jordiska välfärd, ja, mer än ditt liv. Men icke
mer än din Gud, din heder och ditt samvete.»
Detta förstod jag icke. Jag förstod nu, huru man
kunde arbeta för något annat än egen fördel. Men det
tycktes mig vara obilligt och hårt att uppoffra allt för ett
land, som icke är mitt allena, utan tillhör så många.
Varför skulle just jag giva bort min egendom eller mitt liv, när
det finnes så många andra, som kunna göra det i mitt
ställe? Detta må vara deras sak; vad angår det mig?
Några dagar därefter stod min moder vid forsen och
sköljde vävar. Det hade regnat, stenarna voro våta. Min
moder halkade och föll i vattnet; strömmen bortförde
henne; jag glömmer det aldrig! Många människor stodo
på stranden; alla voro bestörta, men ingen visste råd eller
hjälp. Jag var endast ett svagt barn men att stå där
rådvill och se min moder dö, nej, det kunde jag icke. Där
låg en åra; — jag tog den och sprang ut i vattnet. Jag
visste knappt, vad jag gjorde. Forsen brusade och ville
rycka mig med sig, men jag lyckades räcka min moder
åran, och vi kommo båda lyckligt till stranden.
Då tog min moder mig i sin våta famn och kysste mig
kärligen. »Varför har du vågat ditt liv för mig?» sade,hon.
»Stodo där icke många andra på stranden? Varför skulle
just du uppoffra dig för min skull? Kunde icke en annan
göra det i ditt ställe? »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0014.html
