Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 6. I farans stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sade: »Det tänkte jag icke på. Huru kunde jag se
dig i fara och icke hjälpa dig? Jag måste ju våga mitt liv
för dig.»
Då log min moder i tårar och sade: »Ja, du måste ju
lyda Guds röst i ditt hjärta. Och så är det även om ditt
fädernesland är i fara. Icke tänker du då på de många
andra. Guds röst i ditt hjärta säger dig, att du måste utan
betänkande springa i strömmen. O, mitt barn, när den
rösten kallar dig, när ditt land behöver dig, var då icke
tvehågsen, utan modig, och offra allt för din plikt! Så
hava tusen, tusen gjort före dig. De hava hört strömmen
brusa och själva stått på den torra stranden. De hava
suttit i välstånd och trygghet långt ifrån faran, när en
avlägsen del av deras land har råkat i nöd. Och dock
hava de icke tvekat. De hava frimodigt dragit ut till
mödor och kamp; de hava villigt givit sin sista skärv, sina
barn och sig själva för denna deras stora, gemensamma,
älskade moder, fäderneslandet. Och antingen de hava
dukat under i striden eller vänt som du med seger tillbaka,
— aldrig hava de ångrat sin hjältemodiga försakelse eller
sin ärofulla kamp. De allena, som övergivit sitt land i
farans ögonblick, dessa fega, lata, trolösa barn av en
trofast moder, de hava sedan aldrig haft frid eller glädje i
hela sitt liv. Deras landsmäns förakt, deras egen blygsel
och samvetets förebråelser hava icke givit dem någon ro.
De hava undflytt striden och fått strida inom sig. De
hava sökt frid och funnit en evig ofrid. Den, som älskar
sitt liv mer än plikt och heder, han bygger sitt hus på en
bräcklig is, och strömmen skall uppsluka honom.
O, mitt barn, försaka dig själv med ett frimodigt hjärta!
Då skall Gud välsigna din redliga vilja, och du skall vara
ett värdigt barn av ditt älskade fädernesland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
