Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 26. Fyrbåken vid Hangö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånga, vågräta vallar av klapperstenar, som havet
fordom uppkastat vid sina sti änder, när det stod högre än nu.
Där är också en i forntiden berömd hamn, och vid
Drottningberget har man funnit gamla inskrifter i hällarna. Nu
går en järnväg längs halvön, och på sydvästra udden står
den nya staden Hangö med dess havsluft och
badanstalt. Där utanför står fyrbåken stadig mot storm och
sjö. Tornet sviktar icke; havet stänker sitt skum mot
tornmuren. En sådan fast fyr kan förliknas vid ett vakande
öga. Därför har man en visa, som heter
Hangös öga.
Vem är du, blida stjärna, som långt i höstlig natt
belyser havets stormupprörda bölja?
Än blinkar du i molnet, än ler du åter glatt,
än tyckes du ditt klara sken fördölja.
Är du ett himlens öga, som, fullt av kärlek, ser
på alla jordens sorger och nattens faror ner
och tröstar alla, som din maning följa?
Jag är ej himlens stjärna, jag är en nattlig fyr;
på Hangös berg är jag det torn, det höga,
som leder seglarns kosa, när dagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vet så föga.
Jag vänder om min lykta, än mörk, än åter ljus;
var sjöman ser min flamma i havets vilda brus
och säger lugnad: »Det är Hangös öga».
Den vreda vågen rusar mot tornet utan rast
och kan ej mina starka murar skaka,
ty som min klippa står jag mot storm och böljor fast
och vet min plikt att för de sorgsna vaka.
Du mänskobarn, var trofast som jag uti din håg,
och lys de vilsefarna på livets mörka våg,
och trösta, lugna, älska och försaka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
