Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 31. Saima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sund. Alla dessa vida vatten hänga tillsamman och
strömma söderut, det ena in i det andra, till dess att de
slutligen uttömma sitt flöde i Ladoga genom den stora och
strida floden Vuoksen.
Nu finnas utprickade farleder för båtar, galeaser och
ångfartyg på dessa långa, slingrande vatten. Man seglar
från den ena fjärden in i den andra, många mil framåt
förbi otaliga öar, uddar, näs och skiftande stränder,
alldeles som i en skärgård vid Jiavskusten. Väl ser man i Saima
land åt alla sidor, men på de stora fjärdarna synes landet i
blånande fjärran. Vattnet är så genomskinligt, att man
vid klart och lugnt väder ser bottnen på betydliga djup.
Och i detta ljusa vatten speglar sig himlen så ren, de små
vita molnen segla som duvor i djupet av sjön. När det är
varmt om sommaren, synas sjöarna djupt högblå. Från
höjderna stiger här och där en lätt rökpelare upp mot
himmelen: det är röken från en stuga, som skymmes av
granarna. På ett annat håll vilar en tunn sky över
skogstopparna: det är röken från en sved på åsarnas sluttning.
Över dessa lätta rökmoln lägga sig vattenångorna i den
varma luften och åstadkomma det fina töcken, som kallas
solrök. Och solröken ligger som det tunnaste flor över alla
höjder, stränder och vatten; den gör, att allting synes så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
