- Project Runeberg -  Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen /
59

(1937) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 31. Saima - 32. Punkaharju

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mjukt, som vore det inlindat i bomull. Då utbreda sig de
stora, sköna, djupblå vattnen såsom glänsande speglar,
infattade i florshöljda, mörka ramar; och detta är så
vackert, att i hela naturen knappt finnes något vackrare.

Icke alla sjöar äro så skönt djupblå och så behagliga för
vandrarens ögon. Vattnet är icke lika genomskinligt i
alla, och luften giver ej samma stämning i alla trakter om
sommaren. Men den, som en gång sett Saima eller
Näsijärvi eller Mallasvesi eller Roine eller andra sådana blå
sjöar — ty sådana finnas oräkneligt många, —kan aldrig
förgäta en sådan anblick. Den går till hjärtat, och
människan måste ju tacka sin allgode Skapare, som berett
henne en så skön bostad på jorden. Fastän all denna
skönhet är av så kort varaktighet; — fastän Gud låter allt
levande omskifta i grönska och vissnande, på det att
människan ej må förälska sig i jorden och glömma sitt hem i
himmelen; — så behåller man alltid ett gott och kärt
minne av en så ljuv fägring. Hösten kommer, stränderna
gulna, Saima går i vita vågor för stormen. Efter en tid är
allt fruset, drivorna tynga granens grenar, och det blå
vattnet är vit is. Men då stå ännu barrskogarna gröna
likasom en förhoppning mitt uti döden, och vandraren i
sin päls ser ut mot det stora vita isfältet och lyssnar, om
han icke snart skall höra den första lärkan kvittra. Han
tänker på våren, när Saima åter är blå, när spegeln ar
fejad och ramen där runtomkring åter är mjuk av det
tunna, töckniga floret, som hänger på grantopparna . . .

32. Punkaharju.

(Savolaks.)

Savolaks är en skärgård emellan sjöarna. Landsvägen
går mångenstädes över åsar med branta backar och vatten
på båda sidor. Då får den resande ofta stiga av vid ett
färjställe. När han från Parikkala socken reser norrut till
Kerimäki, Sääminge och Nyslott, har han fyra färjor att
överfara, men det lönar mödan.

Vägen slingrar sig över en kringfluten ås vid namn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free