Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 32. Punkaharju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Punkaharju längs hela sträckan av en ö, som är närä en
halv mil lång. Nästan överallt är åsen så smal, att vägen
upptager hela bredden av dess vågformiga kam, och så
brant, att man skulle hisna för djupet, därest icke
branterna vore bevuxna med en naturlig inhägnad av
barrträd och lövträd. Från denna höjd, över dessa gungande
toppar av björk och tall vidgar sig när och fjärran den
skönaste utsikt åt alla håll över fjärdar, sund och holmar
i den mest skiftande omväxling. Till höger utbreder sig
det härliga, stora Puruvesi, till vänster en
sammanhängande rad av mindre fjärdar, som höra till det än
vidsträcktare Pihlajavesi. Alla dessa vatten räknas till saimasjöarna
och strömma sakta åt söder. Mellan dem simmar
Punkaharju såsom en ofantlig vattenfågel med utspända vingar,
omgiven av sina ungar, de små holmarna, som söka skydd
vid dess sidor. Och ungarna efterapa sin moder, de äro
små, smala åsar, som stundom kröka sig uti nyckfulla
bukter, instänga det klara vattnet i sund och vikar och
slingra sig fram i de täckaste skapnader. Mellan deras
skuggor flätar sig det ena silverbandet in i det andra; sjö
glänser vid sjö, så långt ögat kan se. Vandraren tröttnar
icke att betrakta denna naturens behagfulla lek. Bestän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
