Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 42. Ruskeala marmorbrott - 43. Finlands järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På senare tider har man begynt bränna kalk av marmorn,
men en del av stenen användes fortfarande som
byggnadsmaterial.
Vit marmor har blivit funnen i Bjärnå och invid
Tor-neå; brokig marmor på flere ställen. Svarta stenarter,
som användas till gravstenar, finnas även i Ruskeala samt
vid Simola station, i Karis, vid Helsingfors, på Åland,
mellan Raunio och Björneborg, vid Jyväskylä och på
många andra ställen.
Täljsten, som är så mjuk, att den låter bearbeta sig
med kniv eller såg, finner man vid Pielisjärvi, i Sotkamo
och på flere andra ställen i östra Finland. Den användes
till ugnar, kokkärl och prydnad på byggnader.
Sannolikt skall man ännu på många ställen i Finland upptäcka
sådana stenarter, som det lönar sig att bearbeta.
43. Finlands järn.
Det är ganska förvånande, att ett sådant bergigt land
som Finland icke är rikt på metaller. Men detta kunna vi
ännu icke med säkerhet veta, ty många berg ha ej blivit
undersökta, och andra äro svårtillgängliga, innan landet
får bättre vägar. Man har funnit något litet guld och
silver, nickel, tenn, bly och zink samt rätt betydande
mängder koppar (i Outokumpu). Ymnigare finnes det nyttiga
järnet. Järnmalm brytes på flere orter ur bergen men det
mesta järnet upptages i östra Finland ur sjöar och kärr.
Huru skola vi förklara, att en metall, som i sitt rena
tillstånd icke kan upplösas i vatten, ändock ligger i stora
massor på kärrens och sjöarnas botten?
Järnet är så utbrett på jorden, att omkring två
hundradedelar av jordens yta bestå av denna metall. Det
finnes icke blott i bergen, utan även i sand och grus, i lera och
mångahanda andra jordarter så allmänt, att, var man än
går, ser man på stenarna i jorden eller i vattnet den röda
eller rostgula färg, som utmärker järnets därvaro.
Men detta järn är icke ren metall, utan har i sig
upptagit syre ur luften. Härav uppstå särskilda föreningar,
vilka kunna upplösas i vatten, som innehåller kolsyra. Det
sålunda förvandlade järnet upplöses och bortspolas ur jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
