Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 61. Lappens ren - 62. Lappska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen. Men det är något eget och sällsamt, att renen icke
gärna springer mot söder; det är, som skulle hans håg stå
till polen; han springer helst mot norr.
Renen är ett svagt djur i bredd med hästen. Det
behövs tre renar för att draga lika mycket som en häst. I
pulkan sitter blott den, som kör, och möjligen därtill ett
litet barn. En resande beto ver tre renar: en för sig själv,
en för sin skjutskarl och en för sina saker. Flyttar en
lappfamilj, går vägvisaren först på sina skidor och leder en ren,
som är försedd med bjällror kring halsen. Efter honom
följa de lösa renarna som hållas tillsamman av hundar
och skidlöpare, och sist komma lastrenarna, som draga
tält, husgeråd, barn, sjuka och gamla. Då är där liv bland
de öde fjällen; bjällrorna klinga, hundarna skälla, lapparna
mana på hjorden med höga rop, och renens hovar knaka
mot den vita snön.
62. Lappska sagor.
a) Syndafloden.
Lapparna hava i forna tider strövat med sina renar
kring hela Finland, och därför bära ännu i das många
orter namn efter dem. Men själva säga lapparna, att före
dem bodde här ett äldre folk, innan Gud stjälpte om
världen. Detta har gått så till, att Gud (Jubmel) omvälvt
jorden, så att vattnet ur sjöar och älvar runnit ut över
landet och fördränkt alla människor, undantagande två barn,
en gosse och en flicka. Dessa tog Gud under armen och
förde dem upp på ett högt berg, som kallas Passevare eller
det heliga berget. Sedan faran var förbi och Gud hade släppt
barnen ifrån sig, skildes de från varandra och gingo åt
olika håll för att se, om där funnes andra människor i
världen. När de vandrat i tre år utan att finna människor,
kommo de åter tillsamman och igenkände varandra.
Därpå skildes de, vandrade åter i tre år, kommo tillsamman
och igenkände varandra. Men när de i ytterligare tre år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
