Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 67. Esternas Kalevipoeg - 68. Estniska folkvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till de dödas rike och binder Sarvik med kedjor. Men nu
komma järnklädda män över havet och anfalla Estland.
Där står åter ett blodigt slag. Kalevipoeg segrar, men
hans bästa kämpar ha stupat. Han står ensam, »lik en i
våren förvissnad björk». Ensam bor han uti den stora
skogen. Då vandrar han en dag vid stranden av Peipus
och ser sitt forna svärd blixtra i vattnet. Full av längtan
vadar han ut för att återtaga det, men svärdet, som
ihåg-kommer förbannelsen och löftet, avskär hans båda ben
ända till knäet. Så hämnar svärdet ett fordom utgjutet
oskyldigt blod.
Kalevipoeg dör, men gudarna ställa honom efter
döden att benlös vakta dödsrikets portar och den i kedjor
bundna Sarvik. Där slår Kalevipoeg sin hand mot
berg-porten, men handen blir kvarsittande i rämnan, och var
gång Kalevipoeg vill rycka sig lös, skälver marken i
jordbävning.
68. Estniska folkvisor.
a) Hemmets dotter.
Nu är solsken, nu är sommar,
lärkan drillar över lindan,
nu så lövas alla lundar,
nu så blomma alla hagar,
gräset står så skönt på ängen,
tallen bugar sig i skogen,
björken böjer sig i dalen,
äpplen glänsa nu på grenen,
nötter lysa mellan löven.
Alla hemmets döttrar sjunga.
Sommarn flyr, och hösten kommer,
lien bärgar ängens grönska,
yxan fäller backens tallar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
