Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 70. Matti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev färdig på eftermiddagen. Matti såg tvär ut, tog sig
en god betänketid och blev färdig på sena kvällen.
När de slutat sitt arbete, kom husbonden för att bese
det. »Ivan har arbetat flinkast», sade han, »men Ivan har
lämnat stenarna kvar. Erik har bortröjt de små stenarna;
men låtit de stora ligga. Matti har bortröjt de stora
stenarna, men låtit de små ligga kvar. Var och en av eder
har en förtjänst och ett fel. Nästa gång vill jag sända Ivan
att harva min åker, Erik skall dika min äng, och Matti
skall bryta stenar; därtill är han skapad.»
Matti blev således stenbrytare. önskar nu någon att
lära känna denna betänksamma man, så är han till
växten av medelstorlek, axelbred, armstyv och väl härdad.
Han har brunt hår, grå ögon, grå hy, något inböjd näsa,
tunna läppar, brett ansikte. Han är således ingen
skönhet; men det säges, att han har vackra bröder med bruna
ögon och täcka systrar med lingult hår. Mattis hållning
är styv och trumpen, såsom det ägnar en stenbrytare. Han
går långa vägar med trygga, långsamma steg. I
ungdomen säges han till och med hava dansat, men det måste
vara förtal, ty nu kan ingen förmärka något slags
dans-konst hos honom.
Till lynnet är Matti en av dem, som icke förhasta sig.
Han är tvär och tillbakadragen; men, när han suttit en stund
bland goda vänner, tyckes han liksom tina upp och krypa
ur idet. Hans trumpna ansikte förmildras han kan bliva
munter, till och med kvick på sitt eget sätt. Man skulle
icke tro om en så allvarsam man, att han kan gyckla och
skämta så, som han likväl kan, och då roar det honom
obeskrivligt att förlöjliga egna och andras dårskaper.
Ehuru vanligen fåordig och tystlåten kan han då tala mer,
än en annan står ut med att höra. Till Mattis fel hör
nämligen också det att ofta tiga, när det vore bättre att tala,
men stundom tala, när det vore bättre att tiga.
Matti är en så genomärlig man, att han måste låna
ordet tjuv från ett annat språk. Han är också en lugn man,
Att styra utför en brant fors, att lägga an mot björnen
på fem stegs avstånd eller att släcka det brinnande taket
över en krutkällare bekommer honom icke det minsta. I
krig har han heller aldrig kunnat lära sig konsten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
