Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 72. Lippo och Tapio - 73. Räven och haren - 74. Folksägner om jättarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begåvo sig far och son på väg, och med detsamma voro de
hemma.
Så var det med den saken. Och från L,ippos gosse
hava lapparna sitt ursprung.
73. Räven och haren.
(Folksaga från Satakunta.)
Räven och haren möttes. Räven sade till haren: »Dig
är då ingen rädd för!»
»Vem är då rädd för dig?» sade haren.
»För mig äro alla rädda», menadfe räven. »Jag har en
så lång svans, att alla taga mig för en varg, när de se mig
på avstånd. Det ger respekt, ser du; men dig, stackare,
fruktar ingen.»
»Hålla vi vad?» sade haren. »Jag skall visa, att de
nog finnas, som äro rädda för mig.»
Räven gick in därpå. De höllo vad och begåvo sig på
vandring tillsamman. Då hände det sig, att haren såg en
fårskock, som låg vid en gärdesgård. Detta tyckte han
vara ett gott tillfälle och hoppade alldeles oförväntat mitt
in i skocken. Fåren togo till fötter, allt vad de kunde, hitåt
och ditåt, så förskräckta blevo de. Detta roade haren
obeskrivligt. I sin glädje över att ha vunnit vadet begynte
han skratta och skrattade så omåttligt, att han klöv
munnen i kors, och alltsedan den dagen är harens mun på det
sättet kluven.
Så var det med den saken.
74. Folksägner om jättarna.
Fordom, säges det, bodde jättar mångenstädes i
Finland. De voro så långa, att när de uppgjorde brasor i
skogen, tände de först eld i grantopparna, och till varje brasa
åtgick en hel skog. En gång gick en jätte från
Sääksmäki tvärs över Mallasvesi sjö, som är mycket djup och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
