Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 77. Finska folksången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Egen sång är all min lärdom,
all min konst tog jag från vägen,
hjärtats glöd från gröna skogen.
Ljungen lärde mig att sjunga,
busken gav mig mina visor,
när jag gick i vall som liten,
var som barn i lammens sällskap
på de honungsrika tuvor
och de solbelysta kullar.
Vinden gav mig ord tillfyllest,
förde med sig många tusen,
och de strömmade som forsar
och som vågors brus i sången.»
Barn hava sina egna sånger, de unga sina; de gifta
sina, de gamla sina. Livet ger nog ständigt nya ämnen.
Det finska folket är med allt sitt allvar mycket böjt för
att skämta med sina egna eller andras svagheter, och
därför har man även begabbelserunor, som förlöjliga laster
och dårskaper. Bland de många sångerna har man
ansett visan vara äldst, därnäst trollsången, och den
berättande sången yngst; men Kalevalas äldsta runor hava gått
genom århundraden. Många sjunga, men icke många
dikta sina sånger själva. Vid stranden av sjön Koitere
levde för många år sedan en åttioårig, fordom berömd
sångerska vid namn Mateli Kuivalatar. När jag en gång
uppläste för henne visor, dem jag upptecknat på andra
orter långt därifrån, sade gamla Mateli: »Vem sjöng de
visorna för eder? Kommer man ännu ihåg dem i landet?
Jag gjorde dem, när jag* var en ung flicka.» — De hade
gått från mun till mun och från släkte till släkte.
Många kunniga män, även utom Finland, prisa den
finska folksången såsom en av de skönaste på jorden.
Andra folk kunnna sjunga med mera brinnande känsla,
mera storartad, djärv och kraftig hänförelse. Men
innerligare ur hjärtats djup sjunger intet folk. Och den enkla,
ljuva finska visan med sitt rörande behag är en pärla
bland alla folkvisor.
E. Lönnrot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
