Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor
- 95. Åkerbrukets begynnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95. åkerbrukets begynnelse.
(Kw. 2.)
I många år bodde Wäinämöinen på den namnlösa
udden. Jorden war öde och ofruktbar; intet träd wäxte,
ingen fågel sjöng i de wida ödemarkerna.
Då eftersinnade Wäinämöinen, wem som skulle befrukta
jorden. Åkerns unga gosse, Sampsa Pellerwoinen, gick ut
att så. Han sådde tallar på moarna, granar på kullarna,
ljung på hedarna, och löwträd uti de fuktiga dalar.
Wäinämöinen gick ut att skåda Sampsas werk, och se, alla wäxter
frodades härligt, men gudarnas heliga träd, eken, wille ej
wäxa wid flodstranden.
Efter en wecka uppstego fem aw wattnets unga tärnor på
stranden och begynte att bärga hö på den dimmiga udden.
Då steg jätten Tursas ur hawet, tände eld i tärnornas hö
och nedlade i askan kärlekens blad, ekollonet. Häraw wäxte
en ek, sköt hastigt i höjden, nådde himmelen med sin topp,
hämmade med sina grenar molnens flykt och bortskymde
sol och måne, så att de icke lyste på jorden.
Nu blew ett sådant mörker, att människorna på jorden
och fiskarna i hawet ledsnade att lewa. Ingen man war
nog stark att fälla denna ek, och Wäinämöinen nödgades
anropa sin moder Ilmatar om bistånd aw wattnets makter.
Ur det djupa hawet uppsteg en liten man. Icke war
han en aw de största, icke heller en aw de minsta: lång som
en mans tumme. Han bar hjälm och handskar, bälte, skor,
yxa, alla aw koppar. Wäinämöinen tyckte mannen wara
nog karlawulen, men nästan för liten. „Warifrån är du,
pyssling?“ frågade han. „Will du anses för hjälte, du?“
„Man är jag så wäl som andra“, swarade pysslingen.
Och i samma stund wäxte han jättestor, så att hans hjässa
uppnådde molnen. Han lyfte sin gnistrande yxa, elden
sprakade under hans hugg, och wid tredje hugget fällde han
eken. Den, som fick en kwist aw gudarnas heliga ek, fick
därmed beständig lycka. Aw dess topp ficks trollmedel, aw dess
löw tjusningsmakt och aw spånorna blewo skepp på hawet.
Nu lyfte åter sol och måne, molnen duggade, träd och
örter frodades, fåglarna sjöngo, och blomster betäckte fälten.
Kornet allena wille ej gro i jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0191.html
