Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 99. Väinämöinens första pohjolafärd - 100. Ilmarinen smider Sampo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”men jag will sända till dig min broder Ilmarinen, som har
smitt himmelens lock; han skall uppfylla din önskan.” —
”Det är gott”, menade Louhi. ”Jag will återsända dig
hem; men akta dig att se upp mot himmelen, förrän din
häst tröttnar, annars drabbar dig ofärd.”
Wäinämöinen begaw sig nu med häst och släde på
återwägen men hade ej hunnit långt, innan han hörde ett sus
öwer sig och upplyfte sina ögon mot himmelen. Då såg han
Pohjas oförlikneliga tärna sitta i glänsande wita kläder
under norrskenets båge och spinna guldtråd för sin gyllene
wäw. Betagen aw kärlek bad han den sköna tärnan
nedstiga till jorden och bliwa hans maka. Men hon gäckade
honom och bad honom först klywa ett tagelstrå med en
uddlös kniw, sedan slå knut på ett ägg, därefter skala näwer
aw stenen och slutligen hugga ett gärdsel i isen, utan att
minsta isstycke finge lossna. Detta allt utförde
Wäinämöinen; men när hon därtill bad honom timra en båt aw hennes
slända och utskjuta båten, utan att widröra den, högg han
yxan i knäet, såsom förut är berättat i sagan om järnets
ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
