- Project Runeberg -  Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen /
204

(1937) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 101. Lemminkäinens äventyr - 102 Lemminkäinens ofärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Moder”, sade han, ”red mig en badstuga: Kyllikki har
brutit sin ed, och jag will färdas till Pohjola och söka mig där
en annan hustru. Tag du min borste, och icke förrän du ser
blod drypa därur, har din son fått banesår.”

Förgäwes grät Kyllikki, förgäwes bad och warnade
modern. Lemminkäinen påtog sin starka rustning, hängde
wid sidan sitt skarpa swärd och glömde ej att uttala de
mäktiga trollord, som skydda mot fiender. Ett enda glömde han:
det war ordet mot ormbett. Stolt aw sin wishet wisslade
han fram en häst ur snåret och åkte till Pohjola. Där hörde
han sång och spel i den stora stugan. Driftigt trädde han in
och sjöng själw så wäldigt, att gnistor flögo ur hans päls,
Pohjolas hjältar förskingrades och dess bästa sångare fingo
stenar i halsen. En enda skonades för sin uselhets skull, och
det war den blinda herden från Ulappala. Men en sådan
skymf kunde herden icke förgäta: han gick bort och lade sig i
försåt wid Tuonis älw.

102. Lemminkäinens ofärd.


(Kw. 13, 14, 15.)

Stolt aw sina bragder begärde Lemminkäinen Pohjolas
sköna tärna till maka. ”Nej”, swarade modern, ”henne får
ingen sämre hjälte än den, som har fångat Hiisis snabba älg.”
Lemminkäinen tog sina ormsnabba skidor, och det blew en
jakt, så att gnistorna flögo kring wida Lappland. Älgen
undkom, skidorna bräcktes. Nu war intet annat råd än att
begära nya skidor aw Ukko och bedja Tapios lilla tärna med
sin honungspipa wäcka den sowande skogsfrun. Mielikki
waknade, Tapio klädde skogen i silwer, och jägaren
återwände med den fångade älgen.

”Ännu fattas något”, sade Pohjas wärdinna. ”Innan
du får min dotter, måste du betsla Hiisis bruna, eldfrustande
häst.” — Lemminkäinen tog sin silwergrimma och såg på
awstånd hästen springa i rök och lågor. Då war intet annat
råd ån att anropa Ukko om ett järnhårt hagel, som awkylde
lågorna, och skrämd aw haglet stack hästen godwilligt sitt
huwud i grimman.

”Ännu fattas något”, sade Pohjas wärdinna. ”Innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free