- Project Runeberg -  Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen /
211

(1937) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 105. Sagan om Kullervo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hustru gick ut att mjölka korna och blew söndersliten aw
wilddjuren. Så förgicks den unga kwinnan, den så högt
beundrade, så länge efterlängtade Pohjabruden. Henne
kunde Ilmarinen aldrig förgäta, och hans håg war mörk
som sotet i smedjan.

Efter denna wilda bragd flydde Kullerwo fågelfri i
skogarna och kom slutligen till en undangömd stuga, där
han återfann sina föräldrar, wilka han ansett döda. Nu
wille han redligt arbeta, men illa hade han bliwit
uppfostrad och gjorde allting förwänt. Båten rodde han sönder,
noten stötte han till blånor; slutligen blew han en stor
brottsling. Då förbannades han aw sin fader och förbannade
själw sitt olyckliga öde. Hans moder allena älskade honom
när alla öwergåwo honom.

Kullerwo drog till Untamos gård, hämnade blodigt sin
släkts skymf och utrotade Untamos hela släkt. Efter den
hårda striden drog han hem till sin faders stuga. Ingen
emottog honom, stugan war öde, ugnen kall, alla döda utom
Musti, den trogna hunden. Kullerwo grät på sin moders
graw och irrade fridlös omkring i ödemarken. Slutligen
kom han till ett ställe i skogen, där han begått ett stort brott,
och där hade ljungens blommor wissnat. Då drog Kullerwo
sitt swärd och frågade, om det wille dricka ett skuldbelastat
blod. ”Gärna”, swarade swärdet; ”warför skulle jag icke
detta, när jag så ofta druckit oskyldigt blod?”

Och den starka Kullerwo, Kalerwos son, störtade sig på
sitt eget swärd.

Men när Wäinämöinen erfor Kullerwos öde, warnade
han efterkommande släkten att uppfostra barn med wettlös
hårdhet, ty aw sådana barn bliwa sällan goda och kloka
människor. Kullerwo uppfostrades som en föraktad träl;
därför blew han en wettlös brottsling och en olycklig man.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free