Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen / 214 (1937) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 107. Väinämöinens sång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

wintern”. — ”Sörj icke mer”, sade Wäinämöinen; ”när
du nästa gång gråter, skall du gråta aw glädje.”
Wäinämöinen tog björken och gjorde aw honom en
kantele. När wårens gök gol i eken, droppade guld från hans
tunga, och däraw togos kanteles skruwar. I swedjelandet
satt en ung tärna, wäntande på sin fästman. Icke grät hon,

icke heller war hon rätt glad; hon sjöng för sig själw en wisa
i den wackra sommarkwällen. ”Giw mig dina lockar!” sade
Wäinämöinen. Och hon gaw sina mjuka lockar: däraw
blewo kanteles strängar.

Wäinämöinen satt på silwerkullen och sjöng. Kantele
låg på hans knä, och hans lätta fingrar rörde wid strängarna.
Hela naturen betogs aw undran och glädje. Ekot dånade
genom bergen, hawets dolda klippor uppstego till wattenytan,
furorna bugade sig skälwande aw fröjd, och ängens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>