Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 108. Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aw förfäran stilla stod,
och aw inga gränser bunden
blew en ewighet sekunden.
Luftens fågel sjöng ej mer,
hjorden kom ej hem till kwällen,
winden wilse gick på fjällen,
blomman slog sitt öga ner,
och den bleka frosten stal
skördarna i Wäinös dal.
Sorgsna att i mörkret famla
gingo unga, gingo gamla
hän till Ilmarinens smedja
att om sol och måne bedja.
Och han smed med konstrik hand
klar aw silwer solens rand,
smed en måne, blid och huld,
danad aw det gula guld,
bragte med osäglig möda
solen uti furan opp,
månen uti björkens topp;
guldet wille inte glöda,
silwret lyste kallt och matt.
Uti kopparbergets natt
lågo ljusets källor döda.
Det fick Wäinämöinen weta
genom spådomskonst och drog
fjärran bort till nordanskog
för att ljuset återleta.
Men med trotsande förakt
sade nordens bistra söner:
»Ljuset är i berget bragt,
löses ej aw dina böner.«
Då har Wäinämöinen sagt:
»Flyge swärdet ur sin slida,
att för ljusets höga makt
intill döden wi må strida!«
Och hans swärd som blixten wen;
på dess klinga glänste månen,
på dess fäste solen sken.
För dess första solblink re’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
