Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 110. Om stenålderns folk, omarb. efter A. Hackman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäätbe £åsningen.
Berättelser från Finlands katolska tid.
110. Om stenålderns folk.
Mångenstädes i vårt land har man funnit
besynnerliga stenar, som tyckas vara formade av människohand
och likna allehanda verktyg. De hittas stundom i
åkerjorden, stundom på bottnen av uttorkade sjöar.
Somliga tyckas ha varit begagnade till yxor, andra till knivar,
andra åter till huggjärn, borrar, spjutspetsar, pilspetsar,
notsänken och annat mer, som icke alltid kan utgrundas.
Några bland dessa stenredskap hava sedan förvarats av
folket och betraktats med en vidskeplig vördnad,
emedan man trott dem vara nedfallna åskviggar och ansett
dem hava en trolldomskraft till att bota sjukdomar eller
skydda mot allehanda ont.
Numera har man samlat många tusen sådana redskap,
ty man vet, att de begagnats av människor, som icke känt
metallernas bruk. För mycket länge sedan, sannolikt
några årtusenden före vår tideräknings början, på en tid,
som kallas stenåldern, hava sådana människor bott i vårt
land och många andra länder. De behövde hugga träd
till båtar eller jaktredskap, men då de icke kände järnet,
sökte de någon hård sten, som icke lätt söndersmulades
och höggo eller slipade den med andra stenar, till dess att
den fick skapnaden av en yxa. Därtill gjorde de ett skaft
av trä som stacks in i ett hål i stenen eller bands fast
vid dess övre ända och så var stenyxan färdig. På samma
sätt uthöggos och slipades andra stenredskap. I brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
