Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 112. Om svenskarna, omarb. av K. J. Hagfors efter H. Schück m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läran, men man vet icke, att dessa dyrkats av
svenskarna. Där läser man om valkyrjorna, vilka gingo
framför kämparna i striden och utkorade dem, som skulle falla
och om nornorna, vilka spunno livets trådar.
Lyckans lotter,
liv och död,
hjältars öde —
allt är av dem.
Nordiska sagor berätta, att gudarna skapat världen
av jätten Ymers kropp, havet av hans blod, himmelen av
hans huvudskål. Mitt på jorden var gudarnas borg
Mid-gård, och jättarna bodde vid havsstranden. En gång
funno gudarna två förtorkade träd på stranden och
skapade av dem de första människorna Ask och Embla, som
fingo bo i Midgård. Sagan visste också, att världen skulle
förgås på den yttersta dagen i Ragnarök, och då skulle alla
gudar stupa i striden mot de onda makterna, men åter
uppstå till ett bättre liv i beständig ära och segerglädje.
På detta sätt har sagan ombildat kristna föreställningar.
Hednatidens svenskar hade tempel, där särskilda
präster hemburo åt gudarna folkets offer, bestående av mat
och dryck, men vid de stora festerna även av boskap och
människor. Vida bekant var svearnas lysande tempel i
Uppsala med bilder av Tor, Frej och Odin.
Svenskarna lydde en tid flere småkonungar, men över
dem härskade en gemensam drott eller överkonung. Han
var deras överstepräst men kunde ingenting göra mot
folkets vilja. Ty detta folk älskade friheten så högt, att
bönderna valde konungen, och var bonde ansåg sig vara lika
god karl som han.
Svenskarnas högsta ära var av ålder det krigiska
hjältemodet. Deras håg stod beständigt till stora bragder och
ett ryktbart namn. De trivdes icke längre hemma i sitt
land, som då var betäckt av stora skogar och ödemarker.
Äldsta sonen ärvde sin faders gård, och de yngre sönerna
måste försörja sig själva. När våren kom, sköto dessa ut
sina fartyg, som de kallade drakar, klädde sig i
vapenrustning och drogo ut på vikingatåg för att vinna ära och byte
i främmande länder. De strövade vida omkring och land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
