Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 123. Om biskop Hemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botten voro endast tre, nämligen Kyro (Storkyro),
Pe-dersöre och Kemi. Hela Savolaks och Karelen, utom
Viborg, hade blott en kyrka och en socken, Savolaks,
som nu kallas Sankt Michel. Och när biskopen reste kring
landet, måste han stundom tillbringa natten under bar
himmel i skogarna, emedan det var så långt mellan
gårdarna.
Biskop Hemming hade ett befäst slott, Kuustö nära
Åbo och red omkring med en livvakt av 40 beväpnade
män. Han var en sträng ordningsman och en nitisk
överherde. Han utfärdade stadgar för sina präster, så att
allt skulle gå rätt till, och fordrade av folket
tiondedelen av all bärgad säd, allt fiskafänge och övriga inkomster,
vilken skatt kallas tionde. Detta tyckte ej folket om och
vägrade mångenstädes att betala tionden. Då lät
biskopen bannlysa de motsträviga. Det var ett hårt straff.
En bannlyst var utstött från kristna människors samfund;
aldrig fick han gå i kyrkan, ingen fick giva honom mat,
när han var hungrig, eller dricka, när han var törstig,
och vem som helst fick strafflöst döda honom. Det hände
ock, att en hel socken belädes med bannlysning. Då
stängdes kyrkan, klockorna fingo ej ringa, helgonens bilder
överhöljdes, intet barn fick döpas, intet brudpar vigas,
ingen död jordfästas. Detta injagade en sådan
förskräckelse, att även de mest motspänstiga slutligen måste
erlägga tionden.
På den tiden härjade i hela Europa en stor pest, som
kallades digerdöden. Mångenstädes utdog nästan allt
folk, så att ett eller två barn blevo kvar. Vida bygder
förvildades: hög skog växte kring de övergivna kyrkorna.
Denna förödande pest torde härjat även i Finland.
Därtill kommo krig, missväxt och hunger, så att stor nöd var
i landet. Det var gott för Finland att då hava en så
mäktig biskop som Hemming. Ty han satt i rikets råd och
utverkade nyttiga förordningar för sitt land.
I Sverge regerade vid den tiden en svag konung, som
hette Magnus Eriksson, och fick av sina ovänner
öknamnet Smek. Det var då sed och lag, att Sverges folk valde
konung vid Mora sten i Uppland, österlandet, som nu
kallas Finland, hade hittills icke haft en sådan rättighet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
