Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 148. Slaget vid Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda härarna voro ungefär 33,000 man starka. I
kejsarens här tjänade 20 olika folkslag; härdade, tappra,
rov-lystna krigare, stolta av sina segrar och vissa om att
förjaga de djärva nordborna tillbaka till deras snöland. I
konungens här stridde svenskar, finnar, skottar, 11,000
sachsare och andra tyska trupper.
Nu var det brukligt att uppställa en krigshär i två
flyglar eller sidoavdelningar, en på vardera sidan om centern
(mitten), och vanligen var det högra flygeln, som avgjorde
segern. Därför ställdes alltid de tappraste där, och nu
stodo ytterst på högra flygeln 700 finska ryttare under
Torsten Stålhandske. Mellan dem hade konungen
uppställt skarpskyttar av fotfolket. Finnarna redo på små
oansenliga hästar, som tyskarna föraktligt kallade
trosshästar; men dessa hästar voro mycket uthålliga och
tröttnade icke så snart som de tyska. Bland svenska fotfolket
stridde 380 karelare.
När hären var uppställd, red konungen framför lederna,
avtog hatten, sänkte värjspetsen emot jorden och bad med
hög röst: »Allsmäktige Gud, som bär i din hand seger och
nederlag, vänd ditt huldrika ansikte till oss, dina tjänare!
Från fjärran länder och fridsamma boningar hava vi
kommit hit att strida för frihet, för sanning, för ditt evangelium.
Giv oss seger för ditt heliga namns skull! Amen.»
Nu sändes efter gammalt bruk en trumpetare att
utmana fienden. Tilly svarade: »Jag har aldrig undvikit
striden, och konungen vet, var han skall finna mig.» —
Vid middagstiden begynte kanonerna dundra. Det stora
fältet insveptes i rök. Då var där bland de kejserliga en
oförlikneligt tapper hjälte vid namn Pappenheim. Han
ställde sig i spetsen för 3,000 ryttare, allesamman klädda
i järn från huvud till fot och ridande stora, starka hästar.
Med denna övermakt kastade han sig som ett stormväder
över finnarna. Dessa mottogo honom med sina pikar och
med skarpskyttarnas mördande eld; de järnklädda
studsade och vände om. Pappenheim samlade dem åter och
förnyade anfallet från sidan. Strax lät konungen lederna
svänga åt höger, så att de åter stodo med bröstet mot
fienden. Där blev den hårdaste strid, man mot man, men
ingen vek från sin plats, och det svenska rytteriet kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
