Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 150. Övergången av Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungens tåg gick nu till det katolska Bayern, där den
evangeliska läran blivit hårt förföljd. För att komma dit måste
svenska hären gå över floden Lech, som flyter in i den stora
floden Donau. Lech hade nu uppsvällt av vårflödet och
var både strid och djup. Fältherrarna avrådde varje
försök till övergång så mycket mer, som den vaksamma Tilly
stod med en stark här på motsatta stranden och försvarade
Bayern. Konungen menade, att de, som övergått
Östersjön, icke behövde frukta en sådan liten bäck, och redde sig
att gäcka Tillys vaksamhet.
Först måste man veta flodens djup. En soldat klädde
sig till bonde, tog en lång stång och låtsades ämna vada
över. När vattnet gick honom till midjan, skrek han på
hjälp. Bajrarna på andra stranden hörde detta och
ropade skrattande till honom, att han skulle vända om, ty
floden var 6V2 nieter djup. Soldaten vände om och fick
50 riksdaler som belöning av konungen. Nu timrades
lagom höga bockar av stock för att bygga en bro, och
under tiden antändes tjära, rå ved och våt halm, så att
fienden ej kunde se genom röken, vad man gjorde i svenska
lägret. Tre batterier med många kanoner uppställdes
för att beskjuta den motliggande stranden.
Den 5 april 1632 begynte kanonerna dundra på flodens
båda stränder. Konungen utvalde 300 finnar och lät dem
i båtar ro över till en holme i floden. Detta lyckades.
Finnarna hade spadar med sig och begynte strax uppkasta en
vall. Nu riktade alla de kejserligas kanoner en förfärlig eld
mot dessa 300 våghalsar. Det syntes otroligt, att en enda
av dem kunde bliva vid liv; men krutröken skyddade dem,
och de svenska batterierna sköto så skarpt, att dånet
hördes långt in i det darrande Bayern. Konungen säges med
egen hand hava avlossat 60 skott. Tilly ryckte fram för
att göra slut på de 300; men nu var också bron färdig, och
300 andra finnar sprungo över för att hjälpa sina
kamrater. Efter dem följde skottar, svenskar och konungen
själv. Snart var hären på andra flodstranden. Gång efter
gång anföllo bajrarna och blevo tillbakadrivna. De finska
ryttarna under hertig Bernhard av Weimar hade ridit över
floden på ett grundare ställe och anföllo den bajerska
hären från sidan. Förgäves skickade Tilly sina bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
