Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 156. Stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mars kom kölden tillbaka, sjöarna isbelades åter så starkt,
att man åkte på dem. Vårsädet förstördes, höstsädet
multnade i jorden. Sommaren blev kall, och den 8
au-gusly såg man tjock is på alla vatten. Den 22 augusti kom
en ny frost fyra nätter å rad. I hela Finland skördades
knappt några tunnor frostskadad, halvmogen säd.
Ängen gav icke hö, boskapen störtade, harar och en del
fåglar försvunno ur skogarna, tuppen upphörde att gala, det
skygga lodjuret sökte sin tillflykt i byarna, svärmar av
råttor uppåto allt, vad de överkommo.
Då slog Guds hand allt Finland med stor nöd, såsom
profeten Joel säger: »Marken är förödd, åkern sörjer, och
åkermännen äro vordne till skam». Vid mikaelitiden
be-gynte det lösa folket, snart även torpare och mindre
jordägare, att inströmma till städerna. Dessa blevo överfyllda
och hade föga att giva. Bleka, utmärglade människor
släpade sig fram på vägarna, tills de stupade, och många
blevo liggande på kyrkogårdarna. När dessa uthungrade
skaror träffade en ko eller en häst ute på betet, slogo de på
stället ihjäl den, åto det råa köttet och drucko blodet.
Fanns icke sådan föda, tillgrepos hundar, kattor, råttor,
kråkor och allt slags avskräde. Andra åto halm, agnar,
mask, gräs, rötter. Bönder, borgare, präster, herremän,
alla åto barkbröd, och den ansågs rik, som hade något litet
stampmjöl av söndermalade tomma ax att blanda i
barken. Av den osunda födan uppkommo härjande farsoter.
Flere socknar voro som utdöda. Under ett år dogo 100,000
människor i Finland och under de tre hungeråren
tillsamman mer än 150,000, vilket var nära en tredjedel av
landets dåvarande folkmängd. Allt folket ödmjukade sig nu
under Guds mäktiga hand, och han lät återstoden bliva vid
liv, förnämligast genom fisket vid sjöar och havskuster.
Något litet säd kom även från landets styrelse uti Sverge.
Året 1697 gav bättre skörd, men där intet var sått,
fanns intet att skörda. Först de följande åren såg man
åter bröd i landet. Hungersnödens följder blevo dock
länge kännbara. Många hade utvandrat att dö i
Ryssland eller i Sverge. I övergivna byar och socknar
inflyttade sedan en annan befolkning. Livskrafterna
nedstämdes, upplysningen förmörkades, sederna förvildades. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
