Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 162. Stefan Lövings äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit bönderna fört sina saker, men fierden allt borttagit.
Jag bäddade hö kring mina fötter och fann där en tom
grov säck, den jag lade omkring mig, samt under höet en
kaka bröd och en liten ask, halv med smör. Jag tänkte
strax på Daniels ord i lejonkulan: »Herre, tänker du ännu
på mig?» Som jag uppgjorde eld, kom fienden utanför.
Jag marscherade baklänges till sjöstranden, gick av och
an under bergen för köldens skull och såg på mina fötter:
de voro som en frusen rova, vita till knäet. Måste arbeta
med snö och föttren gnida. Sist kom jag till Finströms
socken till en änka; det var den 3 mars. Kröp på knäna,
högg ved, murade spis, botade dörr, fönster och golv.
Gumman såg sig hava hjälp av mig, lovade födan och
botade mina fötter.. Hon hade gömt i snödrivan mjöl, ärter,
smör och ost. Kom ock hennes boskap, dem fienden
bortfört, tillbaka med rep om hornen. Ett så stort Guds
underverk kan en syndig människa aldrig begripa, som icke i
nöden varit.»
ȁr 1717 den 8 juni seglade jag till Falsterbo och
räknade danska, engelska och ryska flottorna, som där lågo i
Kjögebugt. Här blev jag ståndande och gjorde partier
till den sista juni, tog 52 fångar, 3 farkoster med vin och
proviant, var inom danska flottan samt vid Köpenhamn.
Blev sedan kallad till kunglig Majestät (Karl XII), som
låg i Lund. Vilken mig under fyra ögon examinerade om
ryssens styrka i Finland med mera, och enär jag till alla
frågor gav underdåniga svar, kom greve Lieven in till
Hans Majestät. Vilken ock några ord till mitt bästa
utlade, lämnandes Hans Majestät två resor mig det lovord
»Vi se, att Lövingen intet är rädder». Vartill jag svarade
»Jag är aldrig rädd, varken för Gud eller konung, fas1
mindre för min fiende. Ty jag har en nådig Gud och en
rättvis konung, som lönar, om jag illa eller väl gör. För min
fiende fruktar jag intet, ty räddhågan hjälper intet.» —
Sedan bekom jag 100 dukater och för resan 50 plåtar.
Stigandes jag att se, huru Hans Majestät skrev, då Hans
Majestät stötte allt ifrån sig, klappade mig på axeln och
sade: »Oss älskelige Löving, i morgon far av och beställ
väl, så skall transporten snart bliva överstyrd till Finland;
vi vilja eder ihågkomma» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
