Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 163. Stora ofredens tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten och nedhöggo flyktingarna. Mångenstädes gjorde
bönderna motstånd, lägrade sig vid landsvägarna och
nedsköto strövande fiender. Härav ökades grymheterna
och eländet. Mord och brand rasade utan hejd. Många
pinades till döds eller tvungos att springa barfota i snön
efter kosackernas hästar. Städerna plundrades,
Jakobstad brändes; i Uleåborg förövades alla slags ogärningar
För att bestraffa motståndet och hindra ett anfall
norra vägen från Sverge befallde tsar Peter att ödelägga
hela Österbotten från Kemi söderut. Snö och obanade
vägar räddade landet norr om Uleåborg, men socknarna
Limingo, Salo och norra Pyhäjoki voro i grund ödelagda,
när ryska landshövdingen Tiesenhausen i Vasa utverkade,
att befallningen återkallades. År 1714 härjades Åland
så i grund, att dess stora skärgård låg i sju år utan en
människoboning. Nu hade Finland det rykte om sig att kunna
uppställa de bästa soldater. Sådana ville tsar Peter gärna
hava i sin tjänst, och därför lät han taga unga finska män,
var de påträffades, och gjorde av dem två regementen uti
sin krigshär. I det vida Ryssland funnos även folktomma
och förhärjade landsträckor. Dit fördes flere tusen män,
kvinnor och barn från Finland, kastades på hästryggen
eller bortdrevos i skaror för att tjäna på de ryska
herrarnas gods. I I/ijningo ensamt hade 124 människor blivit
dödade och 454 bortförda i fångenskap. Under de sista
åren av ryska väldet blev dock ett slags styrelse även i
Österbotten, och de mest ansedda bönderna måste
indriva skatter åt ryska kronan.
På den tiden var halva Finland en ödemark, där byarna
lågo i aska, åkrarna osådda, hjordar och hästar voro
bortrövade, fiskredskapen förstörda, vargarna talrikare och
modigare än de fattiga flyktingar, som än här, än där sökt
sin tillflykt i skogarna. På salt var en sådan brist, att
det såldes skedtals, och när det alldeles tog slut, grävdes
gropar i tanden för havsvattnet, eller kokades detta för att
man skulle få litet salt, när vattnet dunstade bort. All slags
nöd var på en gång i landet: krig, eld, köld, hunger,
sjukdom, rovdjur, flykt, förtvivlan, andligt mörker och vildhet i
sederna. Och denna den stora ofredens tid har lämnat ett
sådant förskräckelsens minne hos efterkommande släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
