Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 163. Stora ofredens tider - 164. Konung Karl XII:s minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, att man sedan sade för att beteckna dess fasor: »Det
var så mörkt, att man ej såg solen vid middagstid». Andra
sade: »Det var så kallt, att elden frös i spiseln».
Ja, visserligen var Finland då ett öde, förhärjat land,
övergivet av hela världen, och dess folk ett med döden
kämpande folk, så hårt nedslaget, att det aldrig syntes
kunna resa sig mer. Våra fäder kunde då säga med
konung Davids ord i den I4i:sta psalmen: »Såsom när man
plöjt och upprivit jorden, så ligga våra ben kringströdda
vid dödsrikets rand. Ja, på dig, Herre, Herre, se mina
ögon; till dig tager jag min tillflykt, bortkasta icke min
själ.» — Och åter kunde de säga med I38:de psalmens ord:
»Om jag ock vandrar mitt i nöd, så behåller du mig vid liv.
Herren skall fullborda sitt verk för mig.»
Så tänkte även det finska folket i denna sin yttersta
nöd, och därför blev det vid liv. Men det folk, som
genomgått sådana prövningar och ändock lever och åter stått
upprätt och åter blomstrar, — ett sådant folk måste
visserligen vara ett av Guds utvalda redskap till att göra
hans vilja på jorden. Ett sådant folk kan icke dö, förrän
det utfört sitt värv.
164. Konung Karl Xlhs minne.
Efter Pultava slag vistades konung Karl fem år som
flykting hos de otrogna turkarna för att förmå dem till
krig emot Ryssland. Där blev han åter berömd för sin
tapperhet, när turkarna ville driva honom ut ur hans bostad
i staden Bender; men illa styrdes riket med konungens brev
och kurirer på 200 mils avstånd. Illa lyckades även
turkarnas krig emot Ryssland. Då red konungen till sitt rike
igen, och alla väntade bättre tider. Men härarnas Gud
hade övergivit honom, såsom han övergivit sina folk.
Ingen seger följde mera hans fanor; för varje år blev hans rike
fattigare och mera förtryckt. Hjältemodig i olyckan
såsom i lyckans dagar stred han ännu, på alla sidor omgiven
av fiender, utan att vika. Vid den tid, när Finland
kämpade med döden, ville kung Karl erövra Norge, och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
