- Project Runeberg -  Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen /
326

(1937) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 164. Konung Karl XII:s minne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stupade han en mörk vinternatt i slutet av år 1718 för en
kula från fästningen Fredrikshall. Samma vinter förgicks
större delen av Finlands sista här, som konungen hade
skickat under Karl Armfelt att erövra det mellersta Norge.
Finnarna måste återtåga och överraskades nyårsnatten
av en snöstorm på fjällen, där 600 man fröso ihjäl och
många andra blevo krymplingar därigenom att de förfrusit
händer och fötter.

Kung Karl var en oförliknelig krigshjälte; svensk till
sin tapperhet, finsk i sin ihärdighet, så att om honom är
sagt, att »han kunde icke vika, blott falla kunde han».
Ingen konung har först upphöjt sitt rike till större ära och
sedan störtat det ned i ett djupare fall. Men
efterkommande glömde hans fel för att endast minnas hans dygder.
Svenskarna glömde sina lidanden och sin förlorade makt
för att prisa sin beundrade hjälte. Finnarna ville icke
heller tro, att kung Karl hade övergivit dem i deras
yttersta nöd. Hans bragder blevo en saga för gamla och
unga. Så länge en av Karl XII:s krigare levde i Finland,
avtog han vördnadsfullt hatten var gång, han hörde
konungens namn. Det är också om en grånad finsk
karolin, som biskop Franzén har diktat en skön visa, av vilken
vi här avskriva några verser:

Den gamle knekten.

Det var i Sai men på en ö,
dit sällan någon länder,
förutom måsar på den sjö,
som stormar vid dess stränder.

Där står på udden än i år
en krokig tall med mossigt hår.

På klippan i dess skugga satt
en man av gamla världen,
med snövitt skägg och krigsmanshatt
långt synlig ut på fjärden.

Hans blårock med sin älghudsgjord*)
var ej för dagens fänrik gjord.

*) Han var omgjordad med ett bälte av älghud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free