Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 164. Konung Karl XII:s minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det syntes på hans vissna kind
en banad väg för tåren,
och kulen fläktade en vind
de glesa silverhåren.
Hans blick än sjönk i djupet ner,
än log mot skyn, som sorgen ler.
I många herrans år var kväll,
sen solen var försvunnen,
i samma dräkt, på samma häll,
i samma ställning funnen,
en vålnad blott från forna dar
han för den häpne seglarn var.
»Jag är en övrig karolin», —
den gamle vid de orden
stod reslig upp med hurtig min;
»Den siste än på jorden,
som sett kung Karl!» — För namnet blott
han lyfte av sin hatt så brått.
»Som jag så enkel såg han ut
i dylik rock och bälte,
men när han stod i moln av krut,
se, det var kung och hjälte,
stor när han vanns som när han vann,
och kanske störst, när han försvann ...»
»Snart hundraårig sitter jag
dock lugn här i min skreva,
blott jag mitt fosterland en dag
ej nödgas överleva.» —
Så talte han och från den da’n
ej syntes mer, där han var van.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
