Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 167. Slaget vid Villmanstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännetecken. Däremot kallades Horns och fredens
anhängare mössor, vilket skulle vara ett skymford i motsats
mot hattarna. Dessa två partier, hattar och mössor,
be-gynte nu kivas om makten vid riksdagarna. Och de flesta
finnar hörde till mössorna, emedan de väl förstodo, att
om här bleve ett nytt krig, skulle Finland få blöda mest
och kanske alldeles gå förlorat till Ryssland.
Vid riksdagen i Stockholm 1738 fick hattarnas parti
överhanden och insatte sina anhängare i styrelsen.
Ingen vågade öppet anklaga den gamle Horn; men han var
trött vid makten och människors otack; han begärde
frivilligt avsked från sina ämbeten och flyttade ut till sin
lantgård. Där slöt han icke långt därefter sitt ärorika
liv med det vitsord för eftervärlden, att han liksom Gustav
Vasa mottagit styrelsen över ett förkrossat, förtryckt
och utarmat rike, men lämnat det fritt och blomstrande
efter sig.
Ganska snart lärde sig Finlands och Sverges folk att
sakna Horns visa styrelse. Peter den stores närmaste
släkt hade blivit undanträngd från den ryska tronen, och
ryssarna voro missnöjda att se sitt rike styras av
främlingar. Av detta missnöje ville hattarnas styrelse i Sverge
draga fördel och lovade uppsätta på tronen Peters dotter
Elisabet, i förhoppning att hon som lön för en sådan tjänst
skulle återgiva de landskap Sverge förlorat i Nystads fred.
Alltså skickades en krigshär över till Finland för att tåga
till Petersburg och hjälpa Elisabet. Men Elisabet kom på
tronen utan svenskarnas hjälp och ville alldeles icke
giva några landskap tillbaka. I stället för ett litet
skrämskott, som hattarna ämnat, blev där ett allvarsamt krig
år 1741.
Vid södra stranden av Saima är den lilla, vackert
belägna staden Villmanstrand, och där voro fästningsverk
på en udde. Innan svenska armén var färdig i Finland
gick en rysk krigshär på 11,000 man från Viborg mot
Villmanstrand, och där blev ett fältslag den 23 augusti
1741. General Wrangel hade skyndat fästningen till hjälp
och uppställde sina 4,000 svenskar och finnar tvärsöver
näset vid udden. Ryssarna anföllo en höjd på högra svenska
flygeln och blevo tillbakaslagna. Svenskarna sprungo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
