Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 176. Om 1808 års krig - 177. Karl Johan Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv föga manstarkare än fästningens försvarare — med
förvåning såg dessa borttåga över den kvarliggande isen.
Helsingfors blev för andra gången vittne till 1742 års
förödmjukelse — båda utan motstycken i ett tappert folks
framfarna öden.
Då gick genom allt vårt land samma obeskrivliga
känsla av stum bestörtning som år 1710, men denna gång
icke mildrad av en bevarad ära. Landet förklarades
införlivat med ryska riket, och dess invånare måste, dels i
kyrkorna, dels i tingsstugor och rådhus, svära kejsaren
trohetsed.
177. Karl Johan Adlercreutz.
Under sitt långa, sorgliga tåg mot norden var den
finska hären liksom borttappad. Ingen visste, vad det
blivit av den, ingen hoppades något mer av dess vapen.
Då begynte mitt i bestörtningen över Sveaborgs fall
oförväntade segerbudskap komma från norden, och snart var
Karl Johan Adlercreutz* namn på allas läppar.
Hans adliga släkt härstammade från bönder i Lojo,
och själv var han född på Kiala gård i Borgå socken år
3:757. Vid 13 års ålder gick han i krigstjänst och var
kapten vid karelska dragonerna, när han år 1789 sårades
jämte Döbeln vid Porrassalmi. Klok, beslutsam och djärv
hade Adlercreutz redan med heder genomgått månget
eldprov, när han i april år 1808 såsom generaladjutant
blev Klingspors närmaste man i befälet och stundom fick
makt att på egen hand våga något. Hären hade kommit
till Brahestad, ständigt följd i hälarna av den tappra,
gladlynta, skäggiga Kulneff med hans vindsnabba kosacker.
Den 18 april satte Klingsporsig i sin släde, lät köra vidare
norrut och befallde hären att följa efter. Motvilligt följde
Adlercreutz, som anförde hären och hade hunnit till
Siika-joki älv, när han häftigt blev anfallen av den förföljande
fienden. I stället för att fly försvarade han sig i fem
timmar. Då märkte han, kl. 6 på kvällen, att ryssarna hade
utbrett sig för långt åt sidorna, varför han beslöt att
anfalla centern (mitten av deras ställning). Under glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
